1825-1894 George Inness Galleries George Inness (May 1, 1825 -August 3, 1894), was an American landscape painter; born in Newburgh, New York; died at Bridge of Allan in Scotland. His work was influenced, in turn, by that of the old masters, the Hudson River school, the Barbizon school, and, finally, by the theology of Emanuel Swedenborg, whose spiritualism found vivid expression in the work of Inness' maturity. He is best known for these mature works that helped define the Tonalist movement. Inness was the fifth of thirteen children born to John Williams Inness, a farmer, and his wife, Clarissa Baldwin. His family moved to Newark, New Jersey when he was about five years of age. In 1839 he studied for several months with an itinerant painter, John Jesse Barker. In his teens, Inness worked as a map engraver in New York City. During this time he attracted the attention of French landscape painter Regis François Gignoux, with whom he subsequently studied. Throughout the mid-1840s he also attended classes at the National Academy of Design, and studied the work of Hudson River School artists Thomas Cole and Asher Durand; "If", Inness later recalled thinking, "these two can be combined, I will try." Concurrent with these studies Inness opened his first studio in New York. In 1849 Inness married Delia Miller, who died a few months later. The next year he married Elizabeth Abigail Hart, with whom he would have six children.  Related Paintings of George Inness :. | The Coming Storm | Off the Coast of Cornwall | Pines and Olives at Albano | On the Delaware River | Sunset over the Sea |
Related Artists:
Fedor Alekseev
(c. 1753 ?C November 23, 1824) was an early Russian painter of landscape art. After training in the Saint Petersburg Imperial Academy of Arts, he spent three years in Venice studying the works of famous French and Italian landscape painters. Returning to Saint Petersburg to work, his popularity grew over time. In 1800, Emperor Paul of Russia commissioned a series of paintings of Moscow from him.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Christen Schjellerup Kobke
the most internationally renowned Danish painter . Danish,1810-1848